TIM THE MIXER

South Michigan Avenue 2255, Chicago 2005-04-15

Jag befinner mig ännu i USA, De 15 sista timmarna på en 12 dagars sejour har börjat och det är väl inte så mycket mer jag hinner med förutom att jag skall till Chess-studion imorgon för att tillsammans med nån japan få en inblick hur arbetet  fungerade där, när det var som aktivast på 50- och 60-talen. Det är mycket folk från när och fjärran i denna metropol, Chicago. och man hör både svenska och finska talas på gator och i butiker. Någon danska har jag inte hört men väl arabiska. Jag är alltså på väg hem och vända innan jag far till Färöarna.

Mest har jag har varit i Chicago men bilade runt norröver några dagar och besökte Eckerman och Hibbing. Sista dagen här i Chicago vaknade jag vid 12 och började med att kolla hotmailen och skickade in en ansökan till Ålands kulturdelegation med anhållan om stöd för tre olika projekt jag håller på med. Förra gången jag sökte för att filma i Afrika fick jag inget, men en bild på mig kom i tidningen för att jag sökt. Så går det till i de snäva kretsarna. Kanske någon tyckte det var kul att få veta att jag avvisats. Nån nyhet var det knappast. Sedan cyklade jag ner till centrum av stan och kikade in på det imponerande biblioteket. 8 våningar, stort och stilistiskt rent. Hann tyvärr inte stanna där länge för jag hade avtalat träff med en Tim Eckerman på hans kontor nere i city klockan 15. Hann dock kolla om de hade något material med Eckerman som författare. Det fanns två, två amerikanska, båda nånsorts akademiska undersökningar. Den tredje var Johann Eckermanns (obs 2 N:n) Conversations with Goethe, den berömde tyske filosofen och författaren. Det påstås att Eckermann var hans bästa vän. Såg en version av Goethes Faustus i Stockholm när jag studerade litteraturvetenskap i Uppsala 1975. Doktorn hade visst gjort en pakt med Djävulen, om jag minns rätt.

Tim Eckerman är en 58-årig man som jag hittade i Business-sidorna Yellow Pages Chicago. Han har ett advokatkontor mitt i smeten downtown, 6 våningar upp i en 20 våningars skyskrapa. Vandrade upp till honom för en vecka sedan för att se vad en man som nästan har samma namn som jag kan syssla med. Han var en avslappnad typ som visade genuint intresse för att hjälpa till med att försöka lösa mysteriet Eckerman. Hur kan det komma sig att det finns en liten by med namnet Eckerman på Upper Peninsula, norra Michigan? Jag var dit och fann några trådar men inget av avgörande betydelse, så efterforskningarna fortsätter. Tim lovade höra efter vad hans kusin, som släktforskat lite, kommit fram till. Han trodde att hans föräldrar skulle ha forskat, men det visade sig vara på moderns sida. Tim visade en artikel som han rivit ur gårdagens tidning där man kunde få reda på släktskap och sina förfäder om man skickade in ett salivprov från munnen och på det sättet via DNA kunde få reda på vilka som var ens förfäder. Låter suspekt, man vill ju inte ha sitt DNA utspritt i allehanda databaser. Suspekt tyckte en Tom Eckerman i Minnesota att det var att jag ringde upp för att få reda på om vi möjligtvis hade samma förfäder. Han refererade till sin far som skulle höra av sig, men inte gjorde det.  

Det visade sig också att Tim vid sidan av sitt advokatskap sysslar med musik. Hittade uppgifter om en sångare som gjort en skiva på Night Flight Records på nätet  http://www.nightflightrecords.com/. Tim gav mig skivan som är inspelad i Nashville. Han vill inte kalla den country, mer AOR, Adult Oriented Rock. Det har inget med Orienten att göra. Handlar mest om kärlek och baseball. Sista låten på CDn It All Comes Back To Me, ”You Gotta Believe (in the Chicago Cubs)” är en kampsång om Chicagos Baseballag Cubs och Tim har gjort 14 olika versioner och mixar av låten, både kortare och längre som han erbjudit klubben som mellanspel under matcherna och de verkar vara intresserade av att köpa in hans mix. ”Dreams Can Come True, You Gotta Believe” skriver han sist på konvolutet till ”A Cubs Song”. Det sägs att Eckermännen är musikaliska så det är inte osannolikt att vi är släkt. Dessutom liknar jag hans kusin Ron, nu när jag har skägg: ett skägg jag sagt att jag inte kommer att raka av innan jag blir frikänd. Men det är en lång historia som kommer att dra ut på tiden. Kvarnarna mal långsamt. Jag ger en lägesrapport när vi ses. Jag tyckte att Tim kallade mina hemmaöar för The Alien Islands. Det är inte lätt att vara amerikan och inte ha så mycket hum om geografi och främmande språk. Men Alien Isles köper jag, definitivt.

- FOTO: MILLENNIUM PARK -

Efter besöket hos Tim gick jag genom Millenium Park till The Arts Institute of Chicago som hade massor med fin konst från hela världen; afrikanska masker, Buddhastatyer och mycket europeiskt, en stor samling med impressionisterna, massor av Monet. En glädje för ögat. Fanns också naivister som Magritte och surrealister som Salvador Dali. Picasso var representerad från alla sina perioder och också som skulptör. Mina favoriter Degas och Turner fanns det även mycket av, och Gaugin. Bland de moderna amerikanarna fanns en jättebild av Mao gjord av Andy Warhol och lite av Roy Lichtenstein. Även videokonst fanns representerad i form av finskan Tykkäs ”Lasso”. Fanns mycket som man skulle velat haft ro att titta närmare på, men det fick bero. Kanske kommer fler gånger. Det är så mycket som jag inte hunnit upptäcka av stan. Har varit två dagar norr på stan. Där finns det konstnärskvarter som påminner om Greenwich Village, här heter det Lincoln Park / Becker. Var dit i kväll och kollade The Wailers som spelade på en 1000-personers klubb med god stämning. Hann före det gå in och ta ett kvällsmål på Stanleys som hade home-cooking och portionen var dubbelt mer än jag orkade med. Stället verkade vara populärt och med en härlig blandning människor. Tyvärr föråt jag mig, även om jag lämnade en del. Början av konserten med Wailers var jag middagstrött. Dom spelade som vanligt, tight och gungande. I stället för Marley hade dom Gerry Pike som sångare. Ingen kan ersätta Bob men Gerry var trovärdigare än man kunnat vänta sig. Jag tycker att mycket av det dom körde är uttjatat. Jag har hört mycket, kanske för mycket på mina Marley-plattor.

När varken musik eller öl smakar så är det risk för att depressionen kommer smygande. Jag måste väl ge mig tid att smälta allt som hänt och händer. Försöker vila ut, har så svårt för att sova på flyg. Skall upp om 7 timmar och 17 minuter för att hinna packa och besöka Chess.