RULLAR RUNT

Chicago 2005-04-07

Ingen orsak till oro. Idag har jag bara druckit tre öl och cyklat ner till South Side som iofs kan va farligt om man har fel attityd. Attityd har de flesta där och det gäller att svara upp till den harmoniskt. Vaknade vid 12 och tog itu med att försöka få fribiljetter till kvällens konsert med Dylan, Haggard & Lee. Det var svårt så jag bestämde mig för att lägga krutet på fredagen, då samma gäng spelar i Milwaukee. Försöker ta mig in via nykomlingen Amos Lee. Ringer lite till imorgon så får vi se hur det går. Jobbade också på att få en så förmånlig hyrbil som möjligt och jag tror jag kan pressa prisen via nätet, mañana.

Åkte ut på bajken vid tretiden och tog först en sväng till Chinatown. Var in på biblioteket där och det var både kinesiskt och outvecklat amerikanskt, med trist gammalmodig inredning och böckerna placerade med ryggen surmulet vända mot sökarna. Ingen lockande skyltning förutom för en bok som borgmästare Daley Jr tyckte att alla Chicagobor borde läsa: ”The Ox-Bow Incident” av Walter Van Tilburg Clark som dog i cancer 1971. ”One book, one Chicago” var temat och denna gång väldigt vitt amerikanskt. Tidigare har dock Harper Lee, Elie Wiesel, Willa Cather, Lorraine Hansberry, Tim O’Brien, Stuart Dybek och Julia Alvarez representerat andra aspekter av USA under de 7 år som läskampanjen pågått. Cyklade vidare söderut och kom till en modern universitetsbyggnad där tågen gick igenom en tub på taket. Åt kyckling och pasta i plastförpackning i kantinen. Den här stan är full av fascinerande arkitektur av alla de slag. Mest är det skyskraporna downtown som imponerar. Har inte hunnit vara där nere tillräckligt ännu, men tänkte ta en promenad längs The Magnicifent Mile då tillfälle ges.

- SOUTHSIDE-MAGNIFICIENT -

Cyklade längs Martin Luther King Drive söderut och stötte på det lokala biblioteket som bär hans namn. Tyvärr stängt för en halvtimme sedan vid 17:30. Åkte vidare och snart var det bara svarta som rörde sig i kvarteren. Kom till Harold Washington Cultural Center, även det stängt. Mittemot fanns Afrocentric Bookstore där jag spenderade en timme med att titta på vad de svarta åstadkommit i bokväg. Köpte resehandboken The Blues Highway, New Orleans to Chicago (Highway61) på rea för 6.99 plus den Illinois-skatt på 8% som för det mesta tillkommer. Hittade även fina vykort av Miles och Louis med Lady Day och en hel bok med kort av Marley. Frågade var det kunde finnas en bra skivaffär i närheten och visades till 53^rd Street. Susade på trean längs de breda gatorna och hittade Hyde Park Records. En del av de pengar som jag sparade in på att inte gå på Dylan ikväll satte jag på skivor istället. Det fanns mycket bra för under 10 $, inte farligt nu när dollarn är svag i förhållande till €.

Hittade några klassiker som jag tyckte att jag borde ha i min samling:

RS: Beggars Banquet med originalomslaget från WC:et. Det är en klassiker jag letat länge efter, till ett rimligt pris $ 7.99. ”Sympathy for the Devil”, ”Factory Girl”, ”Street Fighting Man”, ”No Expectations”, ”Dear Doctor”, ”Prodigal Son”, ”Salt of the Earth”, ”Jig-Saw Puzzle”, ”Stray Cat Blues”. Vilket pärlband! Stones spelade ju även in några låtar i Chess Studios på S Michigan Ave 2120 i mitten på 60-talet. Nu finns den inte kvar som en fungerande enhet men istället kör Blues Heaven Foundation rundturer där varannan dag. Bredvid ligger Willie Dixon’s Blues Garden där det ordnas utekonserter sommartid. Hittade inte den låt som Jagger / Richards gjort om stället, den blev visst borttagen från USA-versionerna av en tidig platta. Slog till med att köpa en samling hits istället.

RS: Through the Past Darkly (Big Hits Vol. 2) med ”Paint it black”, ”Mother’s Little Helper”, ”Have you seen your Mother….”, ”2000 Light Years from Home”,  ”Let’s spend…”, ”Jumping JF”, ”She´s a Rainbow” och så förstås ”Ruby Tuesday”. Stones hackade in sina sånger i mig i tonåren och det mesta sitter kvar. ”Ruby Tuesday” kommer tillbaks i mina melankoliska stunder, hela sången men speciellt början och slutet med Brian Jones’ blockflöjt.  

Elvis: 30 #1 Hits, för att jag ville ha ”In the Ghetto” som jag spelade för trettio år sedan som slutet på ett gomorronprogram i Rundradion. Sade att jag kanske skulle vara i Chicago till hösten, men det tog alltså tid att ta sig hit. Drömmen fanns kvar även om de senaste tjugo åren och speciellt de senaste har gjort att en viktig del av stadens södra historia fått stryka på foten för utvecklingen av kongresscenter, projekt för  socialt höghusbyggande och parkeringshus. Elvis var arbetargrabb från södern, och även om drogerna mosade till honom fanns något slags ansvar kvar hos honom ännu när han steg in i studion i Mempis 14 april, 1969. Den hör till de låtar som tilltalar i all sin smöriga gråtmildhet. Liksom låtar som ”Annie´s song” med John Denver, ”Sylvia’s Mother” med Doctor Hook, ”Season’s in the Sun” (…oh Papa it´s hard to die) med Terry Jacks och Moody Blues´”Melancholy Man”. För 30 år sedan spelade jag alltid ”Are you Lonesome Tonight”  till sist vid ½ 4 de tre långa veckor jag jobbade som DJ på Arken. Jag går ofta och nynnar på Elvis låtar; ”Suspicious (som grannflickorna på Mariegatan 34, 1964, förresten tyckte lät som ’pittsken’ och fnittrade) Minds”, ”Hound Dog”, ”One Night”, ”Devil in Disguise”, ”Return to Sender” och ”It’s Now or Never”. Men mest ändå denna:

As the snow flies

On a grey and cold Chicago morning

A poor little child is born in the ghetto

And his mama cries…

People don´t you understand…

He’s gonna grow up an angry young man one day…

He starts to roam the streets at night

And he learns how to fight and he learns how steal

                 … kunde ha varit Elvis i Tupelo eller jag i M:home

Abdoulaye N’Diaye: Taoué, en komplettering av min Senegalsamling. Saxofonisten N´Daiye spelar både med en traditionell kvartett från Dakar och med amerikanarna David Murray, Dave Burrell, Jaribu Shahid och Hamid Drake.

Gilberto Gil: Nightingale på Warner Jazz 1979. Tänkte låna den åt Tomas T, som skall intervjua karln när han spelar i Stockholm i maj. Kulturministern i Bahia får ta emot 5 milj. SEK. Polarpriset går ofta till artister som jag uppskattat.

Frågade efter ett vattenhål i skivaffären och fick tips på Jimmy´s några kvarter bort. Var svårare att hitta än jag trodde och jag snurrade omkring 61^st Street innan jag åter fick fråga och då låg det på 57^th.  Egentligen bra det här med nummer på gatorna. Lika lätt som i Vedado i Havanna där de istället för 1^st 2^nd 3^rd 4^th har A B C D … Trodde att Marley´s ”Natty Dread” handlade om Kingston men tror nu att den härrör sig från hans period i USA 1971. ”First we go up 1^st Street and then down 2^nd Street”. På Jimmy´s studerade jag boken jag köpt under inmundigande av en pint Bass. Fick reda på lite ställen på South Side och bestämde mig för att fara via Muddy Waters’ hus och klubben Checkerpoint. Frågade en stor svart man i svart kostym med en vit ros i handen, när han vänligt hälsade, på väg in till sin älskade om han visste var Muddys hus låg? Tvärsöver gatan med en lapp i fönstret TO LET. Kanske man skulle passa på och gå dit och titta hurdant skicket är där inne och om källarstudion är i skick? När jag kom till hörnet 43^rd och King Drive hittade jag ingen bluesklubb. Frågade ett par yngre runda damer var Checkerpoint var? Gone! Helt borta, plöjt till marken. Kanske skulle öppna på nytt några kvarter bort. Likadant blir det med Velvet Lounge dit jag därefter styrde styret. En av Chicagos bästa jamklubbar grundad av AACM-grundaren Fred Anderson. Skall flytta till sommaren men behöver 100.000 $ för att förverkliga flytten. Hoppas flytten lyckas, världen behöver fri musik. Tog en Heileman’s Old Style till att börja med, och sedan en Samuel Adams Boston Lager. Sedan fick det räcka med onsdagsjammet.  De sista tonerna åtnjöt jag till vatten. 

Det har varit en lång dag trots att jag vaknade vid tolv. En ny dag imorgon om allt går som planerat. Tar en klunk Kirkland Signature Mountain Spring Water att skölja ner pillren med. Innehåller: Calories 0g 0%, Calories from fat 0, Total fat 0g 0%, Saturated Fat 0g 0%, Cholesterol 0g 0%, Sodium 0mg 0%, Total Carbohydrate 0g 0%, Dietary Fiber 0g 0%, Sugars 0g, Protein 0g. Det blir man alltså slank av då?

Kopplar upp mig och sänder 3 dagars skörd längs ”the fast lane”.